omgsofetch.blogg.se

Tröstäter, lyssnar på Håkan och tänker på saker som jag inte vill tänka på som varför jag inte kan vara som jag vill vara och varför livet är som det är. Jag förstår inte varför allting blir fel när jag vill så himla mycket egentligen. Varför kan man inte bara bestämma hur man ska vara, hur man ska bete sig och hur man ska känna? Tycker inte att livet borde vara vara en sorglig jävla grå klump och jag förstår inte varför alla verkar älska sina gymasieår så mycket för jag tycker sällan om dem. 

 

Nu tar jag snart studenten och jag vill nästan, men bara nästan, hellre fortsätta att vantrivas i min tillvaro än att få veta att jag kommer fortsätta vantrivas. Att det faktum att jag vantrivs med tillvaron inte alls har att göra med fel människor och skolpress, att det är något mer. Något djupare, något bestående, något som inte kommer försvinna bara för jag börjar i en ny klass eller till och med flyttar till andra sidan jorden. Jag vet inte om jag vill veta att livet aldrig kommer vara tillräckligt.